Jag skulle inte ha något emot att ha en massa guldsmycken och det är inte för att jag tycker om att ha smycken på mig utan det har mer att göra med att det är väldigt högt värde på guld just nu så jag skulle gärna vilja ha lite guld som jag kunde sälja men det har jag ju inte. Min kompis har däremot massor med guldsmycken för hon älskar ju guld och hon tycker om att ha på sig smycken och jag har sagt till henne att hon skulle kunna få massor med pengar om hon sålde sina smycken nu men det vill hon ju inte göra eftersom hon tycker om sina smycken väldigt mycket. Jag antar att alla är olika för jag har svårt att förstå hur man kan tycka att det är värt pengarna med guldsmycken men det är ju onekligen ganska populärt.

Jag kan önska att jag fått genomgå en chefsutbildning som de företaget Advantum erbjuder och ger innan jag inledde min första chefstjänst. Allt hade gått så mycket lättare då. Nu fick jag istället gå den långa hårda vägen till kunskap och lära mig genom mina misstag. Nu kanske det är den bästa vägen till riktig erfarenhet på det stora hela. Men vissa av de missöden jag råkade utför och del av de nybörjaraktiga misstag jag begick kunde jag lika gärna varit utan. Allt det där hade jag förmodligen sluppit med en rejäl utbildning i ryggen. Då hade jag kunnat undvika rookiemisstagen och kunnat fokusera på viktigare saker. Kanske hade också hunnit längre i min karriär vid det här laget. Mycket talar faktiskt för den tolkningen. Men nu är det förstås ingen mening att gråta över spilld mjölk eller vad nu heter här. Jag bara säger att jag haft stor användning för en sådan utbildning.

Jag skulle gärna se att fler såg till att skicka blommor till varandra i fler situationer. Det är liksom en väldigt fin gest som åtminstone jag uppskattar väldigt mycket. Det behöver liksom inte vara något speciellt, det är ändå tanken som räknas. Nu känns det mest som att folk skickar blommor när någon har dött eller gift sig. Det är liksom inte tillräckligt enligt min mening. Jag skulle uppskatta lite buketter redan när jag är hemma i mild förkylning och så. Det skulle lätt lyfta mitt sinne och snabba på tillfriskningsprocessen och därmed i längden spara samhälle och min arbetsgivare stora pengar. Den saken är jag fullkomligt övertygad om i det här skedet. Kanske skulle man från regeringshåll satsa på någon form av momsreduktion liknande den som restaurangnäringen nyligen fått, det vore inte helt fel och jag är dessutom fullkomligt övertygad om att en sådan reform skulle vara självfinansierande.

Man kan ju inte alltid vara på topp men jag tycker ändå att man kan anstränga sig lite för att vara trevlig i alla fall för det är ju det minsta man kan begära men jag har en kompis som har varit väldigt otrevlig på senaste tiden och jag förstår inte riktigt varför för det finns ju ingen anledning att hon ska vara sur på mig så jag börjar nästan misstänka att det är klimakteriebesvär men det vågar jag ju inte säga för då blir hon antagligen väldigt arg på mig och det vore ju inte så roligt för det är ju illa nog som det är nu tycker jag och jag ska nog bara hålla mig på avstånd ett tag tills det hela har lugnat ner sig lite och man får ju verkligen hoppas att hon blir på bättre humör snart så att vi kan börja umgås igen precis som vi alltid har gjort tidigare.

Det ser ut att bli många utlägg för min del under de närmaste månaderna. Bland annat så måste jag köpa nya sommardäck till bilen. Det kan jag definitivt inte skjuta upp längre. Gymkortet går ut snart och med tanke på mina något mindre hälsosamma lunchvanor på senare tid kan jag knappast hoppa över den utgiftsposten. Sen så skulle jag utan tvekan behöva förnya min garderob ganska så rejält. Merparten av mina kläder börja ha gjort sitt. Framför allt trendmässigt, en del av mina kläder får mig att se ut som en statist i teveserien Huset fullt eller något i den stilen. Ett av de dyrare inköpen jag behöver göra stavas partytält. Jag ska nämligen vara med och anordna en del fester i sommar där partytält tveklöst kommer bli nödvändigt. Det är visserligen engångsutgift och på sikt sparar jag nog in en hel del pengar på den affären. Alltså, det skulle bli dyrare att hyra partytält varje gång vid sommarens alla fester.

Jag har haft ordentligt ont i ryggen på senare tid. I två veckor nästan har de här infernaliska smärtorna plågat mig. Nu står jag snart inte ute längre. Tidigare har jag försökt räkna ut vad som orsakat eländet. Alltså om jag haft något märkligt för mig som lett fram till de här besvären. Förhoppningen var alltså då att jag skulle kunna sluta med det. Men jag har dessvärre inte kommit på vad det skulle kunna vara för något. Därför har jag bestämt mig för att attackera symptomen istället för orsaken. Något måste jag ju göra. Min plan är ganska enkel och stavas massage. Främst för att jag tror att det verkligen hjälper men också för att det är lättillgängligt. Det finns ju ett otal institut och salonger som måste vara alldeles förträffligt bra på massage Stockholm. Det ultimata vore ifall jag kunde hitta en salong i närheten av mitt jobb så kan jag slinka in där på lunchen eller möjligtvis efter jobbet.

Mina privata finanser har lidigt svårt den senaste tiden. Jag har nämligen spenderat lite mer pengar än vad jag egentligen kan avvara på resor. Men det kan inte hjälpas liksom, jag bara måste resa så fort jag kommer åt. Jag har blivit helt såld på och kräver nya upplevelser och exotiska intryck i stort sett hela tiden. Men eftersom jag har en högst ordinär lön och dessutom tråkigt nog måste infinna mig på jobbet med jämna mellanrum så kan jag inte längre fortsätta med det här maniska resandet. Men jag kanske har en lösning. Eftersom ett av mina favoritresmål är Polynesien har jag bestämt mig för att inreda hela min lägenhet som en tiki-bar med facklor om bambu och hela paketet. Det kan visserligen bli hyfsat dyrt och kommer väl av mina vänner uppfattar som ganska, för att inte säga ordentligt, excentriskt. Men vad gör man inte för att stå ut med vardagen?

Min kompis jobbar med presentreklam och han säger att han trivs bra på sitt jobb och det är något som jag också skulle vilja göra men det är väldigt svårt för mig att trivas på ett jobb någon längre tid och efter ett år så börjar det bli väldigt långtråkigt tycker jag men jag kämpar på ändå. Jag ska nog börja titta mig omkring efter ett annat jobb så småningom för nu börjar det bli väldigt jobbigt att ta sig till jobbet på morgonen och när jag väl är där så tittar jag på klockan hela tiden för jag vill bara sluta. Det måste ju finnas ett jobb för mig också, ett jobb som jag inte tröttnar på med en gång. Jag tror att jag behöver mycket variation i mitt arbete, nya miljöer och nya människor hela tiden. Jag kanske ska jobba som reseledare, då får jag ju resa mycket också.

Jag behöver behandling. För tillfället är jag dock inte säker på vilken sort behandling. Kanske en som bygger på elchocker, möjligtvis bröstbehandling. Men det viktigaste för mig är under alla omständigheter att jag får en riktigt bra behandling. Jag vet inte hur det är för andra men jag blir i regel ganska sur om blir illa behandlad. Sådant ska man verkligen inte stå ut med. Det är fel, helt fel! Flera av mina vänner har råkat ut för sådana saker, ganska ordenligt dessutom. Lite läskigt är det ju att så mycket dålig behandling förekommer. Den borde inte göra det, inte någonstans. Allt som ska finnas är riktigt bra behandlingar. De dåliga borde förbjudas helt och hållet anser jag. De tillför inget nytt, inget av värde alls. Jag tycker att fler borde göras uppmärksamma på det här för den är fortfarande mycket som går helt och hållet fel till. Det måste bli ett slut på det.

Man ha olika uppfattningar om det mesta. Vissa saker borde dock vara ganska universella. Nazister är onda till exempel. Det går liksom inte att argumentera trovärdigt mot det påståendet. Visst, nu finns det säkert en massa esoteriska nazister och Nietzsche-influerade övermänniskofilosofer som inte håller med men de har fel. De flesta är också hyfsat överens om att det är fel att snåla in på sjukvård och grejer som skolmat till förmån för golfbanebyggen och skattelättnader för de som redan har sanslöst mycket pengar. Ja, det flesta även rätt tuffa affärstyper håller med om att det är bättre att satsa på några tusen hjärtstartare som faktiskt räddar liv än att se till att redan förmögna kan köpa ytterligare ett par lyxbilar. Jag tycker att det borde vara så i varje fall. Fast jag vet ju inte helt säkert förstås. Nu kan man ju aldrig veta saker och ting helt hundraprocentigt säkert, det skulle ju vara lite tråkigt så, men det här tycker jag borde vara tämligen okontroversiellt.